På min balkong står fjolårets kryddor vissnade och övergivna kvar i sina krukor. De doftar dock fortfarande om man gnuggar några torkade kvistar mellan fingrarna. En duva har hittat dessa. Jag förstår att duvan kärleksfull bygger sitt bo där duvans ägg ska få ligga. Antagligen har duvan valt ett ställe där den känner att äggen och sedan ungarna kan växa upp tryggt och säkert. Duvan väljer så noga vilka kvistar den ska ta. Vi tittar på varandra genom rutan. Duvan tittar på mig, först oroligt och avvaktande. Är jag ett hot? Kommer jag att jaga bort den eller ännu värre, göra den illa på något sätt. När vi är överens att jag bara tittar och inte är farlig fortsätter duvan sitt nogsamma letande. Hon återkommer om och om igen dag efter dag. Jag vet att allmänna råd om duvor i stan säger att jag bör jaga bort den och avbryta bobyggande då duvor i stan räknas som flygande råttor och vara en sanitär olägenhet. 

Men det jag tänker på är hur noga duvan bygger sitt bo. Hur den väljer sina kvistar och annat för att bygga det trygga, säkra, säkert ganska vackra och väldoftande boet. Jag låter de vissnade örterna få vara kvar ett tag till och väntar med att vårsmycka min balkong med färgrika blommorna. Lycka till lilla duva!

I den tunnelbanestation som ligger nära där jag bor finns det ett café som bjuder på frukost om man köper sin lunch där och tar med. En av våra uteliggare har hittat sin nattsovplats i samma tunnelbanestation. I morse såg jag en ung man som valde att köpa sin lunch i detta café. Han tog även frukost med kaffe och macka etc i en påse. Denna påse satte han sedan framför den sovande mannen. Tänk att få vakna upp och få frukost serverad på sängen med varm härligt kaffe.