Går ett 2 dagars seminarium i sociala medier. Har nyligen upptäckt Twitter och bloggar. Blivit inspirerad och utmanar mig själv i vanlig ordning, att blogga i trettio dagar. Vad är det som drar egentligen? Vad är det som gör att man vill lägga ut sina tankar, funderingar och vardagliga händelser trots att dagbokskrivande varit uteslutet sedan storebror läste min hemliga dagbok då jag var 10. Har jag en sorts bekräftelsebehov att se om någon är intresserad av vad jag har att säga. Vill jag hitta en möjlighet att säga vad jag tycker och tänker utan att någon avbryter men gärna kommenterar. Vill jag påverka, förmedla något eller bara informera. Kanske försöka roa.  Kommer det att vara jag med mina tankar och åsikter eller kommer det att bli en fiktiv personlighet? Det kan ju utvecklas till vad som helt och det är lockande! Tanken har lockat och pockat en tid nu! Vill du vara med på min resa blir jag glad. Du kan förvänta dig vad som helst. Härmed träder jag in i moderna världen! HÄR ÄR JAG!