Känslan när jag sättet mig på en plats i tunnelbanetåget och känner en värme på rumpan.? Det blir så påtagligt att man delar sittplats med andra, för mig okända personer. Instinkten att sträcka ner handen och känna efter om det också är blött är oemotståndlig!

[Bild]

Påväg hem efter ytterligare en dag med fullständig kaos i hjärnan och känslan att jag är på väg att bli tokig, slog insikten ner som en slägga. Kan det vara så? Jo, så är det nog. Bäst att googla! Allt stämmer in. Jag som tidigare varit ganska cool och sansad har plötsligt alla känslor utanpå kroppen. Tårarna som sällan fanns där tidigare tränger fram för ingenting. Det är ett under att jag inte glömmer bort var jag bor när jag nu glömmer allt annat! Att ha en konstant oro, svårt att sova och vara konstant otillräcklig är en daglig följeslagare. Jepp, nu är det bara värmevallningarna kvar att vänta in. Men det är ändå skönt att komma till insikt! Då finns det plötsligt något att förstå, något att göra. Såklart att jag gick och köpte den bra informativa boken och kokboken därtill!? Lite jag finns det ändå kvar där innuti den 51åriga fullständigt kaosgalna övergångstanten.