Är det något som kan få mig helt galen så är det teknik. Det ska bara fungera. Som ikväll. Tänkte att bara lite snabbt byta fotografi till bloggen och skriva ett snabbt inlägg då det var ett tag sedan sist. Kommer inte in på bloggen via paddan. Jamen då går vi väl över till PC istället, inga problem. Fast fotot jag vill använda ligger på paddan. Ok, jag mailar det till mig själv och drar ut på skrivbordet. Så konstigt det ser ut, bara en massa 1och 0 och andra tecknen. Nu börjar jag misströsta något. Hmm, ska man inte kunna konvertera på något sätt. Leta, leta, leta. Börjar snällt och försiktigt fråga maken som är uppslukad av matchen mellan Tyskland och Algeriet om han möjligen vet lösningen på problemet. Han kommer, liite ofokuserad dock. Hittar först inte lösningen. Jag ger glada tillrop, båda blir mer och mer frustrerade. Jag mailar över andra fotografier. De fungerar. Ok, då struntar vi i det första, fast jag ville ju ha just det fotot! Till sist koncentrerar maken sig och hittar problemet. Naturligtvis av det enklare slaget som man därför inte tänker på. Fel standardläsare. Make återgår till fotbollen och jag ska bara lite snabbt.... Nej, det ska jag visst inte. Har glömt lösenordet.Var ju ett tag sedan sist. Provar olika lösningar, men nej. Nu är jag både trött och sur. Svär faktiskt lite. Att vara 4 år känns inte så långt borta. Precis då dyker 14-åriga dottern upp. Lugn som en sann pedagog lotsar hon mig. Lirkar och stöttar. Jag begär nytt lösenord, får det, loggar in. Vi kommer ihåg hur man lägger in foto. (Inte helt solklart på denna bloggplats). Det blir rättvänt vid första försöket. Var inte så förra gången profilfoto skulle in ( ja även då var det 14-åringen som assisterade. Vad förväntar ni er av en nybliven tantbloggare med temperament). Och här får ni nu ta del av ett helt annat inlägg än det var tänkt från början. Dottern är nästan värd en liten belöning. Har ni några förslag? Skulle även maken var värd det? Ja, det är klart men den belöningen kommer jag på alldeles själv.

På lunchpromenaden befann jag mig plötligt helt omsluten av ett fantastiskt väldoftande gullregnsträd. Det gav en känsla av att vara i österns mystik. Dofterna, trädets växtsätt, sommarvärmen och den magiskt blå himlen.
Staden är full av dessa fantastiska träd!
Jag älskar sommaren!

Min man tar vår boxer till dagis varje morgon. Det har han gjort i alla de 9 år som hon har varit en del av vår familj. De åker buss för att ta sig dit. De åker ungefär samma tid varje morgon vilket ett flertal andra personer också gör. Så småningom har det uppstått en form av gemenskap passagerare emellan såsom det ofta gör när man ser varandra nästa dagligen. Små samtal om vädret, vår boxer och hundar i allmänhet, skälet till att man inte sett varandra på ett tag etc. Små berättelser i vardagen helt enkelt. När min man och boxern kliver på bussen hälsar de först på busschauffören. Ofta är det en chaufför som verkligen gillar hundar. Han har alltid godis med sig och är det han som kör så vet vår annars väluppfostrade boxer att hon får, ja faktiskt ska, ställa sig på bakbenen med framtassarna på biljettbordet och ge chauffören en puss. Då får hon en godis tillbaks. Hon har även en annan vän på bussen i form av en kvinna som även hon alltid har med sig en godsak till vår boxer. Dom brukar småprata lite och utbyta godis klappar och pussar. Vår boxer letar alltid upp denna kvinna om de åker samma tur. Vid ett tillfälle hade vår boxer spanat in denna kvinna redan innan de klev på bussen. Hon hade därför väldigt bråttom att komma fram till kvinnan och missade därför denna gång helt att det var "hennes" chaufför som körde. Det tog inte lång stund förrän det sprakade till i högtalaren och chaufförens röst hördes. - Nej nu börjar jag bli irriterad. Hunden hälsar på alla utom på mig. Leendena spreds hos alla passagerare och det var bara för hund och husse att lomma fram till chauffören för pussar och godis innan bussen for vidare.

Det började med att en vattenskada pga av läckade diskmaskin upptäcktes på landet. Konsekvens: Sanera och lägga nytt golv. Därefter fick vårt härliga runda utebord vingar via ett bortglömt uppfällt parasoll och den kraftiga vinden. Konsekvens: Nytt parasollinköp, fågelmatarställning och laga bord. Den parkerade bilen blir påbackad av en trolig lite lastbil som smiter. Konsekvens:Polisanmälan, reparation, omlackning, självrisk. Regn, kallt och mulet hela långhelgen på landet. Konsekvens: Inget trädgårdsarbete eller härlig utevistelse för att lapa D-vitamin och energi. Maken får ryggskott. Konsekvens: En man som lider.

Meen...
Då vi ändå ska åtgärda golvet i köket så passar vi på och lägger om alla golven. Eventuellt kanske vi måste ta bort diskbänken och då måste vi även ta bort det kakel som jag är mindre förtjust i och välja ett nytt. Då blir det fint till sommaren. Bordet höll ändå och vi fick på köpet en massa bra information från affären vi köper våra trädgårdsredskap och möbler från. Hmmm! gällande bilen är det svårt att hitta något positivt om, den var fin innan, vi kommer att vara utan bil ett tag och kostar massa pengar och tid trots försäkring. Jäkla dåliga bilförare som smiter från ansvar dessutom! Vi har haft 4 och en halv dagars ledigt! Jippie! Har verkligen passat på att ta det lugnt och har ingen värkande kropp efter hårt trädgårdsarbete. Rabatterna klarar sig nog ändå! Lyssnat på 2 böcker, läst tidningarna som samlats på hög, lagat god mat, sett på feel good filmer via Netflix och umgåtts med familj istället.
Ryggskott är väl det enda som kan få maken att ta det lugnt och bara vila med en bok och tycka om att bli lite upppassad själv för en gångs skull.

Hur man väljer att se på livet och vad det för med sig är det bara du och ingen annan som bestämmer. Jag mår bäst av att betrakta händelser och situationer för vad de är men försöker att se möjligheter och lösningar istället för att slås ned och stoppas av dem.

Idag kom solen och värmen tillbaks! Passar väl på att ansa rosorna lite men sedan får det räcka!