Satt i godan ro vid frukostbordet denna söndagsmorgon när en lite gnälligt klagande katt uppenbarade sig. Jag var väl inte tillräckligt uppmärksam för hon hoppade upp på bordet och visade upp den kladdiga bakdelen med ett uppmanande MJAOU! Ok, du behöver hjälp, så gör även jag. Med katten dinglande från min arm väcker jag maken som sömndrucken får assistera som katt-tryckare i badkaret. (Vi har färska minnen och ärr från tidigare tillfällen, nu har vi utvecklat vår hålla fast taktik.) Paniken var dock inte större än att hon blöt i pälsen visade upp badrummet för sin syster och berättade för henne om morgonens dramatik. Nu gissar jag att resten av förmiddagen kommer att ägnas åt pälsvård för hennes del. Själv återgår jag till min tidningshög och kaffet.