Jag är förväntansfull. Lyssnade på sommarprat med Therese Söderlind och blev sådär nyfiken och sugen på hennes böcker som man kan bli ibland. Läste på baksidan av den första. Norrlands svårmod. Lyssna här på några av resumtionerna.

Söderlind äger samma förmåga att beskriva gränslandet mellan kärlek och våld som Joyce Carol Oats. Hon lyckas skapa en hotfull stämning med mycket små medel, en blick, en skevhet, ord som skaver. >>Sydsvenskan
Den är sinnerikt uppbyggd, spännande och har en psykologisk skärpa som skär vasst och djupt.>>Tidningen kulturen
Och sedan bäst av allt:
Romanen lever inom mig också när jag inte läser den.>>Göteborgs-posten

Att få läsa en riktigt bra bok som berör en och följer med en i vardagen. En bok som får en att se på världen runt om med andra ögon. Som får en att känna, utvecklas, växa utan att själv personligen behöva genomlida allt. Det är lycka!
Jag hoppas att min kommande helg blir en lycklig sådan!
Förutsättningarna finns!
Att se fram mot och invänta något är också en sorts lycka!

På min väg till tunnelbanan kliver en brunbränd och välbyggd blond man ca 35-40 år ut från ett trapphus. Det enda han har på sig är jeansshorts, träningsskor och en öppen träningsjacka. I handen håller han en flaska champange av finare märke. Min fantasi sätter igång; är han påväg till en champagne frukost men har rationaliserar bort allt onödigt trams som jordgubbar etc då det ändå egentligen bara är champagnen som är intressant. Eller ska han överraska sin nya kärlek på morgonkröken med att strunta i måndagsvardagen och istället bubbla sig iväg på gyllen kärleksrus. Kommer han själv från ett nattligt möte med en flaska som gåva? Har han eller kommer han att möta döden eller en person från undre världen? Har han själv tillfälligt landat i landet från en egentlig tillvaro i annat land? Fantasin med fortsättning fortsätter men här stoppar jag och lämnar över till er att fortsätta drömma lite så här i början på veckan.